Min inre ledarhund.

Det är mörkt, gatubelysningen är bitvis ur funktion, ljuset som syns är mestadels från bilarna som i strid ström passerar på vägen.

I ögonvrån ser jag dem komma gående. Hon går med trygga steg, viss om att hon är vägledd, guidad och omhändertagen. Hennes guide går stolt framför henne och visar vägen.

Trots hennes obefintlig syn och omständigheter runt omkring de bägge som de inte kan påverka, tar sig ekipaget tryggt över gatan – tack vare hennes tillit till sin guide och guidens kloka vägvisning.

Jag inser att det är på samma sätt med min egen inre vägledning, mitt högre jag, universum eller vilken benämning som passar bäst. Jag har min egen ledarhund!

Om jag väljer att ta mig fram själv i livet, utan denna guidning, är det mycket mindre lätt för mig att navigera mig fram, hel och säker, till dit jag vill. Men om jag tar stöd av min inre ledarhund, går det så mycket bättre! Det blir rent av magiskt! Min inre ledarhund ser ju så mycket mer än vad jag gör. Den har koll på det större perspektivet, medans jag tar ett steg i taget utan att bli överväldigad av helheten.

Hur ser då ”kopplet” ut mellan mig och min inre ledarhund?
Den blinda kan rent fysiskt ta tag i selen för att bli guidad, jag har inget fysiskt koppel att hålla i. Visst, i vissa lägen är guidningen fysisk, jag kan ibland verkligen känna i kroppen vad som är rätt eller fel. Men oftast är guidningen mer diffus och behöver fokus och uppmärksamhet från min sida för att jag ska uppfatta den.

Kopplingen till universum finns där hela tiden, men inte alltid helt lätt att känna av. Utmaningen för mig är att behålla mitt inre lugn, mitt fokus och se till att min energi är ren och klar. Det här kopplet blir tydligare ju mer jag kan vara närvarande i nuet, låta bli att identifiera mig med de tankar och känslor som passerar och ju mer jag är i kontakt med mitt inre jag.

För att hålla denna osynliga, vägvisande koppling klar, stark och ljus, behöver jag avsätta tid och fokus regelbundet. Sedan jag började med min andliga praktik, så är min koppling så mycket starkare och tydligare.

Jag börjar med att ”koppla” upp mig mot universum genom att meditera. Min skrivprocess och mina kortare övningar under dagen, kan då liknas vid de frekventa rastningarna och promenader som jag och min inre ledarhund gör. Jag rensar mitt sinne, sorterar mina tankar och upptäcker nya saker hos mig själv. 

Men framförallt kan jag slappna av och låta mitt ego bli lugnt eftersom jag vet att en intelligens vida större än min guidar mig rätt på min väg!

LYSSNA

Kategori: Andlighet, Guidning, Själ, Universum