Är det fusk att använda AI när du skriver?

Har du mycket du vill säga men orden fastnar? Läs varför AI inte är fusk när budskapet är ditt och hur du får ut det som vill fram.

Det här inlägget började charmigt nog på toa härom morgonen.

Jag hade fått en tanke som inte ville släppa. En sån som skaver inombords tills den får komma ut. Den ger inte upp. Den kommer tillbaka tills du tar den på allvar.

Förr hade jag lagt den på att göra-listan. Till sen, när jag hade tid att få den rätt och färdig.

Men idag jobbar jag på ett annat sätt. Jag har lärt mig att sen är en stor fiende i mitt företagande. För du vet hur det brukar gå med sen, det hamnar längre och längre ner på listan tills det känns tungt och svårt. Och där blir det liggande, tills jag bara stryker det.

Så jag tog telefonen, startade Wispr Flow och pratade rakt in i Claude. Halva meningar, omtag, ett eh här och där. Ingen ordning att tala om. Jag fick bara ur mig alltihop.

Det du läser nu är vad som blev av det.

Är det fusk att använda AI när du skriver?

Nej, inte när budskapet är ditt. Fusket börjar när AI får tänka åt dig och du låtsas att tanken var din egen.

Frågan dyker upp överallt just nu. Ofta från människor som har lätt för att skriva, för vilka orden kommer nästan av sig själva. Eller som tycker om att locka och knåda fram meningarna. För dem kan AI se ut som en genväg förbi själva arbetet.

Häromdagen läste jag ett inlägg av Mia D Lindh på Facebook som satte ord på det jag själv gått och tänkt. Hon menar att den som kallar AI fusk ofta utgår från att skrivande börjar med färdiga ord. För väldigt många börjar det i stället med en känsla, en erfarenhet eller en inre vetskap som ännu inte fått språk.

Hon skiljer mellan AI som ersätter din röst och AI som förstärker den. Den ena talar åt dig. Den andra hjälper dig att höras.

Jag kunde inte sagt det bättre själv, tack Mia.

Var går gränsen för fusk med AI?

Gränsen går vid låtsandet, inte vid hjälpen. Även universiteten räknar det som fusk först när AI:s text utges för att vara din egen.

Det intressanta är att också den strängaste miljön drar gränsen på samma ställe. Uppsala universitet räknar det som fusk när du får det att se ut som att du själv skrivit något som ett AI-verktyg skrivit åt dig. På Högskolan i Gävle krävs dessutom uppsåt att vilseleda för att en student ska fällas.

Alltså inte hjälpen. Låtsandet. Jag tar det igen. Det är inte hjälpen som är fusk. Det är hittepået, att låtsas något som inte är sant.

Och du sitter inte på en tenta. Du driver ett företag och vill säga något till människor som behöver höra det.

För mig går gränsen vid armarna i kors. Där du lutar dig tillbaka och låter maskinen göra allt, från idé till publicering, utan att du själv finns någonstans i det.

Jag ser annonserna. Någon har låtit AI sköta hela sin Instagram i en månad och vill visa hur mycket det drog in. Varje gång får jag en dålig smak i munnen och en oskön känsla inuti.

Det där är en robotvärld och jag vill inte bo i den. Det är människan jag vill möta. Hennes erfarenhet, hennes egenheter, hennes sätt att se.

Varför är det så svårt att formulera det man vill säga?

För att det viktiga sällan kommer som färdiga meningar. Det kommer som känslor och bilder. Ju viktigare det är, desto hårdare håller vi i det.

Men tankar kan vara hala. Som en blöt tvål i badkaret. Ju hårdare du kramar, desto snabbare far den iväg.

Vi är olika här, såklart. Vissa är glasklara. De vet vad de vill säga och orden kommer lätt. Andra har det tyngre men tycker att det är värt tiden att traggla. De sitter där med texten tills den sitter.

Och så finns det en annan sorts skribenter. De som fastnar.

Inte för att de saknar något att säga. Tvärtom. Det som vill fram är ofta så stort och så viktigt att det blir stort och viktigt att det blir rätt. Att det kommer ut så att andra förstår.

Så blir varje försök en kamp med tvålen. Tills de en dag slutar försöka.

Det här berör mig på djupet. Jag tänker på all visdom och klokskap som aldrig kommer ut. Alla kloka kvinnor som tjuvhåller på det de vet, medan det sitter någon därute som behöver höra just det.

Du är inte sämre på att skriva än någon annan. Du försöker bara göra två saker på en gång: komma på vad du vill säga och säga det snyggt. Ta dem en i taget.

Hur kan AI hjälpa dig att få ut det du vill säga?

Prata av dig utan ordning och låt AI spegla och sortera. Du får se dina egna tankar framför dig och väljer själv vad som stämmer.

Du behöver inte krama den hårda tvålen. Du kan välja en flytande variant och låta den få flöda i ditt tempo.

Så här brukar jag göra:

Prata eller skriv utan ordning. Grammatik, nyanser och rätt ordning spelar ingen roll här.
Be AI spegla vad den hör. Vad är det egentligen jag säger?
Återkoppla till AI. Rätta där det skaver. Nej, det är inte riktigt det jag menar. Det här är för hårt. Här saknas människan.
Ta sen utkastet och gör det till ditt.

Det är ingen genväg fri från insats. Det tar sina turer. Och det kräver att du känner dig själv tillräckligt väl för att höra när en mening inte låter som du.

Så det är inte fusk. Det är ett sätt att komma loss. Och det är du som avgör hur långt du vill ta hjälpen. Somliga vill bara ha en spegling, andra ett utkast att jobba vidare med. Båda är lika mycket dina texter.

Känns AI-arbetet tungt trots det? Då kan det vara tekniken som skaver, inte du. Det skrev jag mer om i Känns AI-arbetet tungt?

Hur får du AI att låta som dig?

Genom att ge den information om dig. AI låter som du när den vet hur du låter: dina ord, din rytm, det du står för och det du aldrig skulle säga.

När jag pratade in det här inlägget visste jag att första utkastet skulle ligga nära. Oftast behöver jag ändra väldigt lite.

Det beror inte på att AI är magisk. Det beror på att jag har lärt den hur jag låter. Vilka ord jag använder och vilka jag aldrig skriver. Hur mina meningar andas och flödar. Vem jag skriver för. Det tog tid att bygga upp. Det är därför det fungerar nu.

Utan det underlaget gissar AI. Den fyller i med det den sett flest gånger. Då låter du som alla andra. Mer om det i inlägget Därför funkar andras AI-mallar sällan för dig.

Det är just det underlaget du bygger i Skapa din AI-guide. Ett levande dokument om vem du är och vad du står för, din målgrupps längtan och språk, din energi och rytm och dina erbjudanden. Allt samlat så att din AI har något att spegla. Den fungerar med valfri AI-tjänst. Många skapar en första version på en förmiddag.

Sen är det så mycket lättare att få fram det som vill komma ut genom dig.

Det är ditt budskap

Ingen AI satt på toa den morgonen och fick en idé. Det gjorde jag.

Tanken var min, känslan var min och viljan att säga det var min. AI gjorde det möjligt att få det på pränt innan morgonkaffet ens hade svalnat, i stället för att låta det ruttna på en att göra-lista.

Så om du har något som vill fram, något du burit länge och aldrig fått till i ord: det är ditt. Det är inte AI:s budskap.

Det är inget fusk att se till att det kommer fram.

Vill du att din AI ska låta som du när du tar hjälp av den? Läs mer om Skapa din AI-guide här.

Kategorier: : Blogg