Rädslan är inte ett stopptecken – den är väktaren till din nästa nivå

Rädslan som väktare och om modet att gå igenom porten

Rädslan har ofta dåligt rykte. Vi ser den som ett hinder, något vi måste övervinna eller trycka bort. Men vad händer om vi istället börjar lyssna?

I det här avsnittet utforskar jag rädslan som en väktare, en guide som visar vägen till det som vill läkas, mjukna och växa inom oss. För ibland signalerar rädslan verklig fara. Men lika ofta pekar den på något annat: en gräns vi är redo att tänja på, en ny nivå i vår utveckling, en möjlighet att välja utifrån kärlek istället för försiktighet.

Jag delar min egen erfarenhet av att möta rädsla med nyfikenhet och närvaro och hur det förändrade både min energi och mitt sätt att skapa. Det handlar inte om att bli orädd, utan om att bli friare.

✨ Det här får du med dig från avsnittet:
– Hur du kan lyssna till rädslan som en vägvisare, inte en fiende
– Skillnaden mellan rädsla som varnar och rädsla som vill vägleda
– Hur modet att möta rädslan öppnar för frihet och kärlek
– En enkel övning för att röra dig framåt med trygghet
– Varför vägen ur ofta är vägen igenom

Lyssna här (Apple) eller skrolla längst ner på sidan för att lyssna direkt eller läsa istället.

För dig som hellre läser:

Välkommen till podden Nyckeln till frihet som vill guida dig till att göra din grej på ditt sätt till en frihet att leva och driva företag på ett sätt som känns rätt på djupet där det du gör har mening och är i linje med den du är. Jag heter Agneta Wahlström och vill inspirera, utmana, sprida mod och ge dig nycklarna till att skapa ditt liv och företag efter just dina förutsättningar Så att du kan arbeta med mer lätthet riktning och mening.

I podden möter inre visdom yttre struktur. Här pratar vi om energi, pengar, kreativitet och modet att gå din egen väg Utan att kompromissa med det som är viktigt för just dig. Välkommen att utforska nya perspektiv. Hitta mod att följa själ och hjärta. Bli inspirerad och hitta nycklarna till just din frihet

Idag bjuder jag in rädslan till podden. Den här känslan som du vet kan dyka upp som en knut i magen, tryck över bröstet. Eller som en liten röst som säger nej det här klarar inte du av. Och det här är intressant, vi pratar ofta om mod. Men vi glömmer att mod inte är frånvaro av rädsla. Mod är att gå med rädslan.

Att våga möta den. Och att fortsätta ändå. Man skulle kunna sträcka sig till att säga att rädsla i grunden är något gott. Utmanande eller hur? Men det är ju vår kropps sätt att säga. Här finns något som kan vara farligt. Var vaksam Utan den hade vi ju inte överlevt som människor. Problemet som jag ser är att vår hjärna, den inte riktigt vet hur den ska kunna skilja på verkliga faror och på mer symboliska inre faror.

Det är lika lätt att bli rädd för att tala inför en grupp människor som för det där lejonet i djungeln. Och många gånger så är det just de där inre farorna, rädslan för att misslyckas vara avvisad För att det inte var tillräckligt, som stoppar oss mest. Jag menar inte att vi kanske alltid springer ut i djungeln och möter lejon.

Men det är lite som en annan sorts rädsla en annan fara. Men det fattar inte vårt system. Jag minns såväl den här egna rädslan jag hade för att till exempel stå upp inför andra och prata. Började ju redan i skolan, när jag inte ville stå längst fram och prata. Om du lyssnade på förra veckans avsnitt den här roliga timmen, stå där och uppträda, ja, mardröm för mig, inte under på att jag höll mig till knappen.

Lyset, ansvarig för lyset, superviktigt. Och det här följde med mig länge. Jag kunde känna hjärtat slå så hårt att jag var säker på att det hördes ut i rummet. Blev torr i munnen skakig i rösten och ja, allt det här klassiska. Och jag trodde att det här betyder att jag inte är gjord för att tala inför andra.

Men vet du, det var inte sant. Den här rädslan skulle ju bara skydda mig. Men modet växte fram när jag ändå började ta små steg. Först i ett tryggare sammanhang och sen lite större. Och varje gång så insåg jag, jag dog inte. Ja, jag överlevde, såklart. Men systemet kan ju nästan tro att jag dör. Jag klarar ju mer än vad jag trodde.

Och om jag tar på mig shamanska energimedicin-glasögon och tittar på rädslan så ser jag den som en port. Att det som skrämmer oss det är inte något vi ska undvika utan något vi ska gå igenom. För vägen ur är igenom Rädslan den är som en väktare. Den står där framför dörren till nästa nivå av vår utveckling.

Och vi har ett val. Antingen stannar vi utanför och så låter vi den här väktaren få bestämma. Eller så kliver vi fram, möter den här rädslan, ser den i ögonen och går igenom porten. Och det är det som är mod. Inte att vara utan rädsla utan att säga ja jag ser dig men jag går ändå

Det är lätt att tro att vi måste göra någonting enormt för att bevisa vårt mod. Men sanningen är att mod tränas väl bäst i små steg eller hur? Jag började till exempel att öva inför en liten grupp. Jag var trygg. Gruppen kunde växa i storlek Och så vågade jag mer och mer. Och kanske är det just det som du behöver.

Kanske inte kasta dig in i det där största direkt utan att bygga din egen modmuskel steg för steg. Och jag tänkte skicka med dig lite konkreta tips för att möta den här rädslan. Det här är några saker som har hjälpt mig och som kanske kan hjälpa dig om du kunde relatera till det jag pratade om. Första handlar om att förbereda sig energimässigt, för är du som jag introvert, då kanske du behöver lite extra tid både före och efter, lite omsorg om din energi.

Kanske gå en promenad, meditera, lyssna på musik som stärker dig, ta hand om kroppen är också viktigt när du ska möta en sån rädsla. Andas i djupa andetag, kanske skaka loss låta kroppen få röra sig, för oftast så sitter rädslan i musklerna kan det nästan kännas som och du behöver skaka loss oss för att flöda. Och visualisera resultatet, vad det är du önskar, så innan du går in i en situation se framför dig hur det känns när du står där efteråt och se att du klarade det, så fyll dig, boosta dig med det som du vill ska ske.

Och så gör det för din egen skull. Det här med att kanske fixa till dig. Kanske ha parfym. Fast det kanske inte hörs om du kör någonting online. Eller känns rättare sagt. Men du känner. Klär dig så att du känner dig trygg. Inte för att andras blickar på dig. Spelar roll på det sättet. Nej det är för att det stärker dig.

För det påverkar din energi Och det du strålar ut. Jag lovar. Och så hitta trygga rum. Trygga miljöer Att öva i. Kanske en sluten grupp. En vän. Eller kanske bara spela in, om det är det du tycker är obehagligt, själv först. Gör en egen föreläsning och spela in. Prata med dig själv. För då kan du växa i din egen takt.

Och jag tror också att det är viktigt att inte alltid se den här rädslan som din värsta fiende. För ibland... Är den ju faktiskt här för att säga, vänta lite, är det här rätt väg? Ibland är den som en hjälpsam varningsflagga om du har fått lite för mycket gas. Eller är på väg att göra någonting som kanske låter bra, kanske har fastnat i någon visuell fälla.

Det kanske är lite av den ytan du ser, det kanske är som en liten bypass du tror att det här ska jag nog göra. Fast innerst inne så vet du. Det är inte rätt. Då kan ju rädslan komma där som en guide. Och ibland är rädslan där för att du är på väg att växa.

Det kanske är skitläskigt att du håller på att förändras. Eller att du har sagt... Är på väg tillbaka till den du redan innerst inne är.

Skillnaden här. Vad rädslan egentligen står för. Om den är för att bromsa dig. Eller guida dig. Det kan du ju bara känna om du stannar upp och lyssnar. Så nästa gång du känner den här rädslan komma. Så kanske för istället att per automatik backa Kanske du kan fråga dig. Är det här en signal om fara eller är det en port jag behöver gå igenom?

Jag tänkte ge dig en liten övning. Tänk på något du längtar efter att göra men som rädslan håller dig tillbaka ifrån. Har du kommit på vad det är? Pausa om du behöver. Bara bjud in. Det kanske inte finns något, men om det finns något som du längtar efter att göra, men du inser att det är en rädsla som håller dig tillbaka.

Skriv gärna ner nu vad det är för någonting. Eller gör en inre mental notering.

Och sen öppna upp för det minsta möjliga steget du skulle kunna ta. Mot att faktiskt göra det här som du längtar efter. Kanske det kan vara effektivt att prata med någon. Bolla det högt. Sätta dig kanske i stillhet och låta svaret komma till dig.

Vilket sätt som än passar dig bäst. Jag rekommenderar dig varmt att försöka bara slappna av och ställa den här frågan Vilket är det minsta möjliga steget jag kan ta mot att faktiskt göra det som jag längtar efter. Och bara se vad som landar i dig. Du kanske får inspiration på helt oväntade sätt. Du kanske hör något, läser något.

Eller bara vet helt plötsligt.

Bara öppna upp för att göra ett skifte, en förändring Att öva upp din modmuskel lite i taget.

För rädslan ja den är ju en del av livet. Men den behöver inte bli hela livet den behöver inte styra livet. Du kan möta den, lyssna på den och välja att ändå ta steg i riktning mot det du längtar efter. För mod är inte att vara utan rädsla. Mod är att känna rädslan och göra ändå.

Det var allt för idag och i nästa vecka ska jag prata om någonting som kan låta hemskt kanske men som är helt fantastiskt. Det som kallas den shamanska döden Det handlar om hur vi kan bli mer levande genom att våga släppa taget överlämna, gå ur vår egen väg.

Tusen tack för att du har lyssnat på det här avsnittet som har haft som intention att gjuta mod i dig att möta rädslan. För att än mer bli den du är. Göra det du vill. Följa din väg i livet. Om du uppskattade avsnittet så skulle jag uppskatta jättemycket om du ville dela det med andra. Kanske ta en skärmbild och dela i sociala medier.

Tagga mig gärna det är jättekul för mig att få se att du har lyssnat. Berätta gärna vad du fick med dig. Jag önskar dig en fortsatt fin dag och vecka så hörs vi snart igen.

Kategorier: : Blogg, Podd, säsong 7