Autentiskt är det nya svarta

Autentiskt är det nya svarta – att våga visa hela diamanten

Vi pratar ofta om att visa upp våra bästa sidor, det som glänser, det som känns tryggt och polerat. Men vad händer om vi vågar visa mer än så?

I det här avsnittet vill jag utforska vad det egentligen betyder att vara autentisk. Att stå i hela sig själv, även när det känns obekvämt. Jag delar tankar om våra skuggor, de delar av oss vi helst vill gömma undan, och varför det just där, i det som känns svår, finns en kraft som kan leda oss närmare vårt ljus och vår äkthet.

Autenticitet är inte en trend, det är en revolution som börjar inom oss själva.

✨ Det här får du med dig från avsnittet:
– Vad som egentligen menas med att vara autentisk
– Skillnaden mellan mörker som hindrar och mörker som helar
– Varför bypass inte fungerar i personlig utveckling
– Hur autenticitet kan skapa djupare kontakt och förtroende
– En reflektion som hjälper dig utforska dina egna “diamanter"

Lyssna här (Apple) eller skrolla längst ner på sidan för att lyssna direkt eller läsa istället.

För dig som hellre läser:

Välkommen till podden Nyckeln till frihet, som vill guida dig till att göra din grej på ditt sätt. Till en frihet att leva och driva företag på ett sätt som känns rätt på djupet. Där det du gör av mening och är i linje med den du är. Jag heter Agneta Wahlström och vill inspirera, utmana, sprida mod och ge dig nycklarna till att skapa ditt liv och företag efter just dina förutsättningar så att du kan arbeta med mer lätthet, riktning och mening.

I podden möter inre visdom yttre struktur. Här pratar vi om energi, pengar, kreativitet och modet att gå din egen väg utan att kompromissa med det som är viktigt för just dig. Välkommen att utforska nya perspektiv, hitta mod att följa själ och hjärta, bli inspirerad och hitta nycklarna till just din frihet.

Idag vill jag prata om något som jag tycker känns väldigt viktigt och det är det här med autenticitet, att våga vara äkta. Att våga visa hela sig själv och inte bara de där sidorna som glänser som man känner stolthet över, som man då gärna visar upp för andra. Jag har valt att kalla det här avsnittet Autentiskt är det nya svarta.

Men ja, det är ju lite av en ordlek. Vi har hört det här uttrycket så många gånger, att det nya svarta, ja det är det som gäller just nu. Men jag tänkte att jag ska ta det här lite djupare. För vad är egentligen svart Det finns ett mörker som kan kännas skrämmande nästan lite hotfullt. Och det är det här mörkret som föds ur rädsla, manipulation och ibland till och med ondska.

Det är den sortens mörker som vill hålla oss tillbaka. som skapar separation och skam. Men det finns också ett annat mörker. Ett som inte är farligt även om det kan kännas väldigt obehagligt. I know. Och det handlar om våra egna skuggor. Vårt arv Våra mönster. Våra rädslor. Vår mänskliga del. Vårt sinne. Som ibland kämpar emot.

Väldigt skickligt vissa gånger och det är det mörkret som vi behöver möta för att läka, för att bli hela höll jag på att säga, vi är hela, det är jag övertygad om, men vi upplever saker på resans gång, det här livet, tidigare liv som gör att vi behöver göra ett inre arbete Innerst inne är vi alltid hela men det här mörkret för att vi ska kunna vara oss själva fullt ut, stå i dem vi är så behöver vi möta läka den här healing processen och det här mörkret det är det som när vi vågar stanna i det möta det, ja det är det som faktiskt leder oss närmare vårt ljus vår kraft att kunna stå Som de vi är innerst inne.

Jag tror att de flesta av oss kan känna igen oss i hur lätt det är att försöka göra en bypass runt det här jobbiga. Hur skönt är inte det? Slippa den här jobbiga läroperioden läxan och komma direkt till den här vinsten, till sötman, till målet. Vi vill så gärna hoppa över det steget som, eller flera steg som känns smärtsamma Där vi behöver möta rädslan, skammen.

Utan vi vill gärna gå raka vägen till det där lätta, glittriga det som känns bra. Och runt omkring oss ja då blir vi ju konstant matade med de här budskapen Som hjälper oss att hålla fast i den där illusionen Om en bypass. Reklamvärlden till exempel, den bygger ju på det. För det är ju inte produkter egentligen, den säljer.

Den säljer ju känslor. "Du duger inte som du är, men om du köper det här, det här det här, ja då blir du som den här personen. Då kommer du bli lycklig, då kommer du känna dig vacker, framgångsrik, värdefull." Du känner säkert igen det. Det är som att hela samhället vill gärna lägga ved på den här brasan som säger du är inte tillräcklig.

Du duger inte som du är. Och vad händer då? Då börjar vi tro att lösningen ligger utanför oss själva Vi behöver skaffa det där, köpa det där, investera i det där, göra som hon och han och den och det. Och vi tror ofta undermedvetet att om jag då köper det där programmet Eller den där väskan. Eller gör som hon gör i sitt flöde.

Då kommer det jobbiga inuti att försvinna. För det är oftast där det ligger. Vi vill ju bli av med det där jobbiga. Men så funkar det ju inte. Men vi kan inte göra en bypass på vårt eget inre arbete. Det går inte att köpa sig fri från de här såren som vi alla bär på på olika sätt.

Jag tror att det är därför det känns så otroligt berörande när någon faktiskt visar upp något äkta. När någon vågar säga, jag har det lite tufft just nu, jag tvivlar, jag kämpar, jag är inte alltid stark. Det talar direkt till vårt hjärta. Jag känner nu bara när jag säger de orden att jag blir berörd. Det är något otroligt vackert i det här äkta, för plötsligt känner vi att vi inte ensamma och den känslan att inte vara ensam den är läkande i sig.

Vi människor, vi är som diamanter. En diamant, den har många facetter. Vissa är slipade. Och glänsande de vill vi gärna visa upp. Andra är matta, kanske till och med smutsiga. Men alla de här sidorna de är en del av diamanten. Och om vi bara visar upp det som blänker, ja då har vi ju förlorat helheten. Vi visar inte vilka vi egentligen är.

Och jag menar inte att vi ska visa upp allt för alla. Det är ett ämne för en egen ett eget avsnitt. Nej, det är ju självklart inte så. Men att gömma undan och inte ens erkänna för sig själv. Det är en stor fara. Att inte låta hela sig själv vara med. Och sen väljer vi vad vi visar upp för omvärlden självklart Men här vill jag gå tillbaka lite grann till den här ordleken, det nya svarta.

För om svart är mörker och autentiskt är det nya svarta. Ja då kanske det vi egentligen säger är att det är när vi vågar möta vårt eget mörker och egna skuggor som vi hittar vår autenticitet. Det är där vi blir hela, det är där vi blir mänskliga och när vi står fullt ut som själar i vår mänskliga erfarenhet, det är då vi på riktigt kan mötas, som vi kan attrahera andra människor till att möta oss, vilja vara i vår närhet, bli intresserad av det som just vi har att komma med. Den energin som vi utstrålar då, den är magnetisk. Och jag vet att det här är inte lätt.

Jag har själv väldigt många gånger fastnat i de här fasaderna. Tittat på andra och tänkt, varför lyckas hon? Varför verkar hon alltid så stark, så glad, så framgångsrik? Nästan som lilla offerkoftan kommer på där. Avundsjukan. Och samtidigt som jag har tänkt det här då, så känner jag den här lilla rösten inom mig. Det är nog bara jag som känner så här. Det är nog bara jag som inte får till det. Ja, för alla andra verkar ju så lyckade. Så det är nog bara jag som är så här misslyckad.

Men varje gång någon annan delar, öppnar upp sitt verkliga jag, sitt autentiska jag. Kanske genom att berätta om en svår period eller om att de har tvivlat. Det behöver inte vara jättestora hemska saker. Vi behöver ju som sagt inte dela allt. Men när jag ser att någon modigt faktiskt delar något äkta då har det lättat i mig.

Det är som en gåva till mig, känner jag. Det blir som en suck av lättnad. Jag är inte ensam Och det är ju det som är kraften i autenticitet. Det är som en gåva. Vi är andra. Det blir som en avslappning av allt det här spända inuti som försöker uppnå någonting som är helt ouppnåeligt. För vad är perfekt egentligen?

För det skapar förtroende att visa upp något äkta. Som sagt allt är inte perfekt, vad är det? Nej för det handlar om att vi kan få känna igen oss i varandra, vi är inte ensamma och

igen det här med att dela med sig, det handlar inte om att du behöver blotta dig fullständigt när du ska vara autentisk eller dela allt som du går igenom, nej absolut inte. Jag tror till exempel att när du är mitt uppe någonting utmanande, då tror jag att det är bäst att inte dela. Utan när du är på andra sidan då kan man öppna upp.

För då är du trygg i din lärdom, din resa och kan då visa andra istället för att du öppnar upp när du kanske är sårbar, inte riktigt färdig med det som du behöver gå igenom. Stöd kan man få absolut, men öppna upp publikt med någonting som inte riktigt är klart, det är min personliga take på det i alla fall.

Jag tror inte att det är bra för någon part, för det handlar inte om att lägga ut varje kamp eller varje smärta för allmän beskådan. Det tror jag inte är hälsosamt, men det handlar om att våga vara sann Att inte bygga en fasad som du ju själv inte kommer att orka leva upp till. Det är inte hållbart. Vi kan välja vad vi vill dela.

Och när vi delar från en plats av sanning, det äkta, det autentiska, ja då blir det ju på riktigt. Och den energin känns ju.

Så jag skulle vilja ställa en fråga till dig som lyssnar. Vilken av dina facetter visar du oftast upp? Ja det kanske är flera. Vad är det som du prioriterar? Kanske medvetet eller undermedvetet. Vad är det som får synas? Och vilka sidor av dig själv gömmer du? Du kanske inte tror att de är tillräckliga. Det här kan ligga i det undermedvetna. Frågan är inte plätt lätt att svara på.

Men kanske bara öppna upp för att se vad som finns där inne i dig, i din diamant, på din diamant Vilka sidor är det som är lite smutsiga?

Och hur skulle det vara att våga visa lite mer av hela den diamanten som är du? Att våga visa även de sidorna som inte är helt slipade. Ännu. På ett tryggt sätt, såklart. Du väljer själv. Det ska vara hälsosamt och hållbart.

Jag tror att vi alla längtar efter det autentiska. Efter att få spegla oss i människor som vågar vara äkta. För det ger oss tillåtelse att vara mer oss själva Eller hur? Och det är det jag menar när jag säger att autentiskt är det nya svarta. Inte som en trend eller ett reklambudskap. Nej, jag känner mig att det mer som en inre revolution.

För när vi vågar möta vårt eget mörker, då kan vi också lysa klarare. Då kan vi också visa hela vår diamant Det var allt för idag. Avslutningsvis vill jag bara skicka med dig en liten reflektion. Hur skulle det vara att ta ett steg närmare det autentiska, det äkta, i både dig själv och i det som du delar med världen?

Tack för att du har varit med och lyssnat idag. Jag hoppas att du tar med dig något som ger dig både klarhet och mod att fortsätta på din egen väg. Om du vill ha mer av den här sortens samtal och inspiration så glöm inte att prenumerera på podden och dela gärna avsnittet med någon du tror skulle uppskatta det.

Det skulle betyda väldigt mycket för mig. Vill du fördjupa dig och få fler nycklar till ett hållbart och meningsfullt företagande så hittar du länkar och resurser i avsnittsbeskrivningen Vi hörs snart igen och till dess, kom ihåg, du är värd att ta på allvar och det finns alltid en väg som passar just dig.

Kategorier: : Blogg, Podd, säsong 7