introverta Bloggen
2018 > 12
0 kommentarer 
Svart. Det känns så svart. Tungt och bedövande.
De jobbiga känslorna bedövar för tillfället all klarhet och vishet. Jag känner mig förlamad och skräckslagen, oförmögen att tänka klart och logiskt.
Jag tackar mig själv för att jag har arbetat in rutinen att skriva frekvent, detta gör att det blir ett naturligt steg att öppna upp mitt skrivdokument och börja skriva.
Just att det är en vana, gör att det inte krävs någon direkt kraftansträngning eller viljestyrka att börja skriva, det sker naturligt.
Senaste inläggen
- Face vs Space
- Skrivandets magi
- Min inre ledarhund
- Förståelsen för våra olikheter i familjerelationer
- Jag fick smaka på min egen medicin
- Resan tillbaka
- Min fina, kloka vän
- Böcker, böcker, böcker...
- Guppa bland vågorna eller betrakta vid sidan om - från ångest till tillit
- Insikten om att vara introvert - från ovetande puppa till flygande fjäril
Britt » Face vs Space: ”Så klokt du uttrycker dig! Jag är inte heller en fan av spontana telefonsamtal o..”
Marina » Face vs Space: ”Det är så befriande att du har fångat hur jag fungerar (alltså mitt i prick)!”
Lotta » Face vs Space: ”Hej, oj vad det är mycket igenkänning i din text! Jag kan bli helt dränerad i sa..”
Agneta » Face vs Space: ”Wow, nu förstår jag. Det är introvert jag är, stämmer exakt!”
Carina » Jag fick smaka på min egen medicin: ”Jag har gjort precis likadant, hoppat över morgonrutinerna några gånger och seda..”