Introverta Välmåendet avlång logo

Guppa bland vågorna eller betrakta vid sidan om - från ångest till tillit

Var kom det ifrån?
Det där tillståndet av tryckande ångest, svagt illamående och med en känsla som om elektriska popcorn studsar runt i själen?

Vem bjöd in det? Inte jag!
Eller, gjorde jag det?

Vad är det som har skett innan det här tillståndet klev in?

Jag har färdigställt min första webbkurs tillräckligt för att den nu är redo för pilotversion. Jag har berättat för valda delar av världen att den finns, att den nu längtar efter testpiloter som vill samskapa den med mig till dess rätta nivå.

Kanske inte så konstigt att mitt ego (som vill skydda mig från det okända, det oprövade och det farliga) går bananas, mina självsabotörer har årets party!
Så när de fick härja utan vänlig moteld från min sida, öppnade det upp för det “oinbjudna” tillståndet att kliva in och vinna mark.

Jaha, jag var ansvarig. Skit också.

Men! Då har jag ju även ansvaret, och möjligheten, att ändra på det! Även om det ibland är jobbigt att inse att allt ansvar ligger på mig själv och att jag inte är betjänt av att skylla på andra/annat, ger det mig kraft och makt.

Efter att jag återgått till min vana (som jag skamset inser att jag slarvat med), meditation och skrivning, mår jag så mycket bättre. Det är ju magiskt!

Aha, en lysande insikt här!
En av mina självsabotörer viskar (ganska högt faktiskt) att din kurs är väl inget att ha, den behöver ingen. Men nu har jag bevisat (igen) för mig själv hur bra detta med en rutin är! Den funkar, jag vet ju det.

Klart att den kan fungera för andra också, men det åligger inte mig att besluta vilka som kommer att vilja gå kursen. Här använder jag mig av superkraften TILLIT.

Jag släpper taget om resultatet, där är inte jag ansvarig. Jag väljer att vårda det som är inom mitt ansvarsområde. Prio ett på den listan är att jag följer min rutin, för då tar jag hand om mitt välmående.

Bilden får symbolisera mitt val, där vågorna representerar mina tankar och känslor.
Jag kan välja att befinna mig mitt i vågorna och kanske bli översköljd av dem, eller så kan jag välja att betrakta dem vid sidan om.

Genom att skriva detta inlägg, valde jag att kliva upp ur vågorna och betrakta.
Då kunde jag mycket lättare få klarhet, se orsak och verkan.

Betraktar-perspektivet som kommer när jag skriver, ger mig mitt inre lugn tillbaka.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln